I love how you make me dance

Att ligga här, ensam i den lilla, lilla stugan och bara tänka.

Tänka på allt som varit och allt som kommer.
Det ger ett sånt lugn.
Lugn för att det som varit passerat och lärt mig det jag behövde lära mig och veta att det inte är dit jag är påväg.
Det som kommer är mycket och väl möjligheterna desto fler.
Vad jag vill och vad jag kan  välja på går hand i hand igen.
Det är en sån spännande plats att vara på.
I huvudet, i tankarna.
Finns ingen annan plats som här.
Ni skulle aldrig förstår.
 Men det behöver man inte alltid.
Kan man besöka sig själv i huvudet som jag kan så skulle inte depression eller ångest finnas.
Vi kan iallafall inte göra något åt det som redan hänt.
Vi kan iallafall inte påverka framtiden så mycket som vi skulle vilja.
Att ångra har inte gjort något ogjort.
Den här veckan drar vi ett streck över det som varit och tar med det som behöver tas med.
Sen börjar vi på ett nytt kapitel🖤

Jag älskar nya kapitlen.

Jag skrev till en tidigare idag.

Om det här med att nå botten.

Jag har nått botten så många gånger att jag tappat räkningen.
Slagit i längst ner så hårt att jag inte äns kunnat drömma om att orka klättra upp igen. 
Den här gången när jag igen nådde den botten alla pratar om. 
Hur livet och känslorna bara inte orkar längre. 
När man inte vill något hellre än ge upp för det finns ingeting kvar. 
Oh ja, större delen av mitt liv har jag spenderat där nere. 
Men den här gången har jag bestämde mig för att inte klättra upp därifrån. 

Om jag alltid ska falla ner till botten så måste en förändring göras. 
Så jag tänker att jag stannar på botten och lär mig leva med det. 
Skapar en förändring utav det som jag kan leva på än att klättra tillbaka ut till livet för att bara falla tillbaka igen. 

I dagens samhällen så måste man hitta nya perspektiv. 
Nya sätt att överleva på. 

Det här redan gett mig så mycket tillbaka. 
Plus att jag lämnat den dåliga karma som han smittade av på mig. 
Ändå den han försvann har livet börjat ge igen. 
Jag visste under hela tiden men nu är jag i blomstrande väder. 
Och jag ska omfamna varje bris som finns. 
Ta med alla jag kan på resan. 

Sen välja vid varje väg, en ny väg. 
En dag knackar bättre på min dörr också. 

I don't want

Vart började vägen gå fel?


Ska man se tillbaka och önska? 

Eller ska man bara låta det vara. 
Låta det som ruttnat bort tyna in i ingenting. 
Låta det som rensats ut vara tomt. 

Så mycket har ändrats. 
Man ser det inte försen något står där och visar en glimt från vart man var. 
Sen ser man vart man är nu. 

Det är hårt, skadat och nedkylt. 
Som ett livs långt projekt. 

Jag hade så mycket drömmar förut. 
Så mycket saker jag ville ha i mitt liv. 
Saker jag skulle uppnå. 
Saker som dog ut. 
Så mycket som inte längre finner nån mening. 
Jag har så mycket begravt att jag knappt ser vad som fanns där. 

Att spendera mer och mer tid i kvarteret uppe i tankarna, där ingen annan kan ta sig in, där ensamheten är ett verkligt faktum och en fantasifull lögn. 
Där har jag allt och ändå inget av det jag en gång drömde om att ha. 
Det är mörkt, plågsamt, färglöst. 
Våldsamt, vridet. 

Vackert. 

Att försöka förklara det är som att skrapa insidan torr. 
Det går inte. 
Det låter hemskt och fruktansvärt. 
Men det är det inte. 
Det är bara livet. 

Livet genom ett plågsamt och utsatt liv men ändå så självsäker och starkt liv. 

Är allting svart eller vitt? 

Jag är inte ledsen, jag mår inte dåligt. 
Jag är bara annorlunda. 
Jag finner personer som fungerar som jag i huvudet. 
Inte vid min sida men dom finns där. 
Men världen runt mig förstår mig inte. 
Det går inte att beskriva hur det fungerar men det går att bli dömd. 

Det är unikt. 
Det är oftast hanterbart. 
Det är annorlunda. 

Om folk bara inte var så rädda för annorlunda! 

Jag finner tröst i vad som finns för mig. 
Jag finner styrka i det som ska bryta ner mig. 
Jag finner sällskap i det som jag lämnas ensam med. 
Jag överlever där världen lämnar mig att dö. 

Jag har storhetsvansinne samtidigt som jag vet att jag inte är värt något för nån annan. 
Jag delar mina intressen med mig själv för ingen annan kan förstå. 
Låser in mig i en värld där jag bestämmer. 

Ur kaos kan ordning skapas och i ordning kan även den bästa gå vilse. 

Det är för nära för att skilja

Favorit i repris idag. 

Startade om telefonen som då skickade ut en massa sms som tidigare inte blivit levererade. 
Fick en massa konstiga svar tills jag förstod vad som hänt. 
Förklarar varför jag inte har fått svar dom dagar jag skickade ut dom. 
Vissa var flera månader sen 😂. 

Men men bättre sent än aldrig säger som ju. 
Jag vet ju inte vad som gått ut idag och inte, bara det jag fått respons på. 
Men det var nog inget viktigt 😅. 

Efter en kanon dag på landet så är det nu lite krubb och sängen för imorrn är det säsongs avslutning och sen kommer jag knappt kunna jobba för att jag är helt uppe i varv 😬. 

Haha skönt att kunna vara lite geek igen. 
Att bara få vara sig själv igen ✌️.