A Place Called Home

Jag hatar att vara sjuk.
Förutom allt snor, och smärta på alla platser möjliga, ofräschheten osv osv.
Vem vet inte vad man pratar om här.
Men förutom det så kommer rastlösheten.
Man kan i stort sätt säga att man inte kan göra någonting utan att man är helt slut, måsta fräsa näsan, hosta lungorna ur sig samtidigt som man vill jobba, städa, gymma.
Det är exakt dom dagarna man vill ut och springa ett marathon eller två, renovera och möblera om hela lägenheten och liknande små saker.
Istället slutar man i soffan med timmar efter timmar med serier och filmer på hög och den enda orkan man tar sig till är att få någotning i sig.
Livet suger lite extra dom här dagarna.
 
Idag orkade jag iallafall ställa mig och göra en ny ingefärasshots sats.
Så jag kan skynda på att bli frisk.
Om det nu äns är möjligt att skynda på.
 
 Som sjuk ser man mycket skit på tven.
Har, pinsamt nog, hamnat på en sån där flickig serie.
Alla mina bra är slut.
Den är om pojkar, vänskap, pengar och skönhet.
Som alla flickiga serier är, tycker jag.
Förstår när jag ser den varför jag har så dåligt med vänner.
Alla svek, tävlingar och problem.
Jag har alltid varit den med mycket självförtroende och självkontroll.
Den som kunde gå in i ett fullt rum med alla ögon på mig utan att bry mig.
Jag är bra som jag är.
Men på tv så spelar vänner ut varandra och förstör för att den ena skiner starkare än den andra på något.
Det gör mig illamående att se hur mycket skit det lär ut och se att det inte är konstigt att samhället ser ut som det gör.
Jag är en lojal och ärlig vän som säger vad jag tycker och jag kan enkelt stå bakom när någon annan står i rampljuset.
Men jag är också den som klipper banden till dom som inte bidrar med något till mitt liv.
Såna som tar mer energi än dom ger och som ska säga till mig vad jag kan eller inte, dom försvinner.
Men nu förstår jag varför det är så svårt att hitta vänner.
Liksinnade eller som iallafall värdesätter mig som jag med dom.
 
Bara några tankar.
Vi alla ser saker olika.
Det gör det hela mer spännande.
Iallafall så länge orden "du kan inte" eller "du får inte" är inblandade.
Man hör dom för allt nu för tiden.
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: